Vuxentankar om Peter Pan
Senaste dagarna har fyllts med mycket funderingar och avgörande beslut. Att tänka så mycket gör mig alldeles matt - av den enkla anledningen att jag i vanligt fall inte tänker så mycket.
Helt uppgiven slängde jag mig ner i sängen och klagade på beslutsångest, min älskade svarade då " Det är såhär det är att vara vuxen". Fan ska det vara såhär svårt att vara vuxen så tänker jag sluta vara det.
Senare den kvällen stod jag lutad ut genom fönstret och ropade på Peter Pan. Men inga gröna mockasiner syntes till i mörkret, inte ens den lilla löjliga hatten fick jag en skymt av, så det där med Landet ingenstans fick jag ge upp. Ursinnigt stängde jag fönstret och började grubbla och tänka så mycket att det tillslut gick en propp i skallen på mig. Botemedel mot skallepropp är monotont husarbete - alltså diska.
Helt hjärndöd stod jag och diskade glas när äntligen elen slogs på och glödlampan praktiskt taget tändes. Jag kom till insikt, såg en relevant och mogen lösning. Ångesten och oron började rinna ur mig likt ett badkar som töms på vatten, sakta med säkert. Kanske är det såhär att vara vuxen...? 
vuxen livet suger!! jag instämmer gumman,, (men samtidigt ska jag heller inte ljuga för mig själv, vissa gånger är livet helt underbart!) eller hur kära?
Det går upp och ner. Men måste säga att jag trivs med vuxenlivet mer och mer. Ge det en tio år eller så, fina. :-) kram
