Död åt Tengil och alla Ekorrar!

Idag har jag funderat på en sak. Hur min personlighet förändras så fort min kroppstempratur stiger någon grad, då blir jag inte riktigt mig själv längre, eller snarare sagt jag blir ODRÄGLIG! Gör inte annat än gnyr och berättar för omvärlden hur fruktansvärt dåligt jag mår och hur obarmhärtigt synd det är om mig! Dessutom förväntar jag mig att hela världen ska bli mina slavar och sörva mig med allt jag kan tänkas vilja ha. Den dan jag hamnar på sjukhus kommer jag att ropa högt  så det ekar i sjukhuskorridorerna " Ge mig morfin, Jag är kändis!!! " Kändis eller ej, det kommer bli min begäran!Funderar jag på att ändra mitt beteende?? Aldrig i livet!!

Lite tidigare idag läste jag min kära fairy gay-mothers blogg  http://sebastiansvenson.blogg.se/index.html där han stoltserar med sin nya rävboa! Japp den mannen tänker helt ärligt vandra på stans gator med ett dött kadaver dinglandes runt halsen och jag kan inte säga annat än att jag ÄLSKAR DET!
Jag föreslog då också att han eventuellt kunde matcha detta stycke päls med ett par ekorrevantar! Jag har då en teori att dessa små äkliga djuren har en ondskefull plan att ta över världen och göra oss alla till nötknäckarslavar. Då är det bättre att göra vantar av dom allihopa! 

Nu ska jag sluta terra er och eventuellt skrämma er med min "ta över världen" paranoi och istället återgå till att klappa min seriöst alldeles för feta katt. Han skulle kanske bli en bra mössa? hmm tål att tänkas på...

 Jag bara undrar...VEM????

Love

Tack ABBA!

Då var det åter dags att uppdatera den kära bloggen, och antar att ni förväntar er ett av mina vanliga småkomiska och helknasiga inlägg, men inte idag. Nej idag blir dett ett tråkigt och självömkande (finns det ordert på riktigt eller hittade min trötta och avvikande hjärna just på det?? hmm tål att tänkas på...) Hur som helst sitter jag här i min säng och gör inte annat än tycker synd om mig själv! Har blivit förkyld och har feber =(  Som tur är tröstar ABBA mig med klämkäcka melodier och betydelsefull texter som strömmar ur mina högtalare' Mamma mia, here i go again...
Får väl göra som jag brukar så fort jag blir lite väl deppig och bitter på mig själv. Då youtubar jag ABBA kareaoki!! Stensäkert kort, funkar i alla lägen!

Kvällens frågor som fyller mitt huvud:
* Hur kan man skriva så fantastiska texter?
* Hur kunde Björn och Benny så bra engelska? Låg ju inte direkt i tiden som det gör idag...
* När kommer Mamma mia "sing-a-long" till Borås??

 Waterloo Melodifestivalen 1974

Love


18/10


You took my breath but I survived

Tell me how I'm supposed to breathe with no air
Can't live can't breathe with no air
It's how I feel whenever you aint there
Theres no air

Klamydiaanklagelse från tanter, och borttappade vattenskopor

Efter gårdagens slappa aktiviteter och vetskapen om alkoholens inverkan på kroppen insåg jag och Miss Mirry herself att det var dags att slå ett slag för hälsan. Så imorse gick vi upp riktigt tidigt och packade våra små väskor och begav oss mot Stadsparksbadet i Borås. Vi kände att det var åter dags att ge den halv ljumma polen ett försök att trimma våra späda kroppar. Efter 5 längder i mottionsbasängen tittar vi nöjt på varanda och anser oss klara med dagen uppgift och nu var det dags för bubbelpoolen. Det visar sig då att denna var ockuperad av ca 20 st seniga tonnårspojkar som till sin förtvivlan fått lämna sina mopeder på utsidan. Men varken jag eller Miss Mirry kunde motstå de varma bubblorna och slank därför lite försynt ner där balnd övriga 14 åringar. Till våran förfäran iner vi snart att vi smälter aldeles för bra in i denna omogna skara människor (som ständigt skvätter vatten på oss), då vi själva inte ser en dag äldre ut en personen jämte.



Vi övergav därmed de varma bubblorna för att istället styra våra steg mot bastun. Men inte heller detta skedde utan tvivel, då vi båda klart och tydlligt minns föra gångens bastuincident. Vi var även då en förmiddag och simmade innan skolan började. Efter ett lagom långt simmpass (förmodligen ganska liknande dagens) gick vi in i bastun för att varva ner och bara slappna av. När vi stiger in sitter två tanter på en utav bänkarna och samtalar. Från ingen stans tittar de båda tanterna på oss varav den ena säger högt och tydligt "Titta på dagens unga flickor, går runt i stringtrosa. Har ingen talat om för som om klamydia! jadå flickor det kan ni läsa om på intranätet!!!"  Storögt och med gapande munnar bara stirrade vi på dom båda tanterna.
1. Både jag och Mirry hade hipster på oss - alltså så längt från string det går att komma!!
2. Det får man inte klamydia av!
3. Det heter för fan inte intranätet - internet är det korrekta ordet!

Efter detta elaka påhopp byter de sedan ämne och börjar diskutera vart vattenskopan har tagit vägen...
Vad tänkte de sig att vi skulle ha på oss, burkini kasnke??
 
(hehe var bara tvungen att få med den i bloggen, jag måste bara säga att jag tycker att den är helt fantastisk)

Love ^^


Okej då, vi är Idioter!

Ja, okej det är väl dags att komma ut med ett erkännade officiellt.  Vi är idioter...av den värsta sorten! Men vem kan klandra oss, man blir som man umgås. I detta fall får våra f.d klasskompisar skullden som även går under nicket "idioterna"
Jag och Miss Mirry herself hade denna konversationen på msn för ett tag sen... 


Mimmi: Bra jobb och komma ihåg hennes namn, du borde få pris! 
Mirry: Jag skulle inte tacka nej! 
Mimmi: Grattis du har vunnit en resa till Maldiverna! Grattis! 
Mirry: WOOOOOHO!!
Mimmi: Hur känns det?
Mirry: Underbart!!  Jag vill tacka min mamma och pappa, mitt underbara minne såklart..hade inte klarat mig utan det! Och sist men inte minst GUD och alla mina Fanz!! 
-Bra nog, eller ska jag skriva om talet? Va det för kort?
Mimmi: Kläm in en tår innan paus så är det bra! Du måste lipa vettu! 
Mirry: Jobbar på det!....................NU så kom den!! 
Mimmi: Ta lite lök annars hjälper alltid! 
Mirry: Nej det är lungt, har jobbat ihop värsta floden här nu! 
Mimmi: Jag är stolt! Men akta micken...du vill ju inte se ut som om du har stoppat fingrarna i ett eluttag! 

; D

Partypaniken

4 vita veckor har nu passerat (ofrivilligt faktiskt, vilket inte gör det hela bättre) och nu är det åter dags att bege sig till stans trändiga uteställen och smutta på alkohålhaltiga drycker av varierande färg och smak. Som vanligt är jag smått hysterisk timmarna innan då jag inser att piffiga party klänningar och annat dyligt inte existerar i min garderob. Trots oräkneliga linnen och paljettstycken finner jag oftast att inget passar just för ikväll. Jaja, jag vet vad ni tänkrer  "Dagens I-lands problem" Men ey det är faktiskt ett problem för mig!
Att vidare ens nämna den ständiga kampen mot mitt fjuniga, volymlösa och totaltråkiga hår...ja som sagt det är inte ens värt det. Då jag vet att jag om en stund kommer stå svärande framför spegeln med kammen, sprayet och 230 andra hårprodukter som utlovar det perfekta svallet. helt klart är att det inte funkar på mig helt enkelt!

Till min tröst vet jag att inte en männska inne på dansgolvet senare kommer märka att håret är en katastrof och att det åter igen blev nästan samma outfit som förra gången. För jag vet alla andra har fullt upp med att studera sig själva ;D



Bus4me! :D

Asså jag undrar bara en sak, vart har detta fantastiska färdmedel varit under min kollektvtrafik tidsperiod???

I Söndags satte jag min fot för första gången på denna buss vid namn Bus4you på väg till Jönköping, och det var en upplevelse som tar det mesta inom...det mesta helt enkelt. Det räckte liksom inte att dom underbara skinnsätena som kändes som värsta goa fotöljen med tillhörande fotstöd, denna buss kunde även erbjuda trådlöst internet OCH en kaffemaskin! Ja ni läste rätt. Men som om detta inte skulle vara nog, då är även busschufören hur trevlig som helst. Övervägde skarpt på hur man skulle kunna montera loss dessa fantastiska sätena och sedan ta med sig hem (självklart då med tillhörande kaffeautomat).

http://www.bus4you.se/


"Den föraktade, den betraktade och den fasansfulla dörren!"

Känsliga läsare varnas för nu är ju inte humöret på topp det kan jag lova!!

Efter en stark tilltro till min ungdomliga kropp och min sunda och hälsosamma mat med tillhörande llivsstil gick jag med självsäkra steg denna afton för att utmana den föraktade, den betraktade och den fasnsfulla dörren! I mitt stilla sinne tänkte jag att, nog är jag liten, men jag är satanemig inte minst! Jag hade under de senaste månaderna intalat mig själv att jag  vuxit förbi mina värsta konkurenter bestående av min mamma och min äldre syster. Så denna kväll satte jag kursen mot den slitna, men mycket väl bevarade garderobsdörren där vi mätt våran längd sedan livets begynnelse. Jag kan nu medela att det finns inga ord för hur stor besvikelsen var eller hur djup min bitterhet nu har blivit. Där fick jag det, svart på vitt (eller snarare sagt blyerpenna på vitmålad garderobsdörr). Jag hade inte vuxit en centimeter, inte ens en pytteliten och obetydlig millimeter sedan ostadiga 17 års ålder! Slaget mot min självsäkra övertygelse var enorm.
Plötsligt finner jag mig liggande och krälade i en vetskap om att this is it. Mitt liv och min längd kommer att slua vid 162 centimeter.
Nyfiket ställer sig nu min näst värsta konkurent, mamma vid denna morbida dörr. Det visar sig då att hon är 1 förbannad skit-centimeter längre än mig! På denna vita hånskrattande fasad står det även att min ständiga konkurent och följeslagare genom livet även kallad min syster ska vara 2 förbannade centimeter längre än mig. Jag kan inte tro det. Jag säger bara en sak, upp till bevis när du kommer hem, det vill jag lova!!!!

RSS 2.0