miimsi

Efter en lång höst med total jobb-torka uppenbarade sig häromdagen åter arbetslivet för mig, då dom ringde från Ängsgårdens dagis här i Brämhult. De ville då att jag skulle komma in och jobba Torsdag och Fredag. Sagt och gjort och i går morse stog jag utanför dagisets entre full av förväntan och spännig av vad dessa två dagar hade att erbjuda. In klev jag i de välkända lokalerna för mig då jag själv för exakt 13 år sedan spenderade ett år av förskola just i dessa rum, då kallade "Hattstugen" idag namnget som "Skogsgläntan" . Om dessa väggar kunde tala hade de skvallrat om min tid där. De hade berättat om min barndoms kärlek till pojken med det bruna rufsiga håret, dom hade berättat om en Mimmi, mimandes till Poccahontas och om mina stappliga försök till att lära sig läsa och skriva ordentligt (och inte baklänges som jag hade en tendens att göra allt för ofta då jag fattade pennan).
Idag 13 år senare kliver jag in i en mysig dagismiljö, väggarna är ommålade och gardinerna är nya men jag känner genast igen mig. Skilnaden idag är även att jag har 15 småkids runt benen som snorar på mina byxor och kallar mig Fröken. Dom ser mig som vuxen, men barnasinnet har jag kvar och snart finner jag mig sittandes på golvet och får mitt hår uppsatt i massvis med tofsar och annat dyligt samtidigt som jag leker med Barbie. Jag stormtrivdes!
Jag insåg även att jag trivdes med att bli kallad Fröken Mimmi, och att få lön för att sitta och pussla och skära fruktsallad...ja det kan ja tänka mig ett tag till  ^^



Love