miimsi

Hon står på kanten av livet, ser solen sakta resa sig. Hon har på sig sin favorit klänning, den vita med marinblå blommor. Solen värmer hennes panna och en liten vindbris tar tag i hennes klänning så den lekfullt fladdrar till. Hon har äntligen lyckats riva den stålmur som hon så omsorgsfullt byggt upp runt sitt hjärta. Hon är inte rädd längre, det har hon bestämt sig för. Försiktigt lägger hon sin hand i hans varma trygga hand, den värmer inte enbart hennes frusna fingrar, utan fyller hela hennes kropp med ett lugn. Hon tittar ner på sina skor, som hon gör ganska så ofta. Det finns några små fläckar på dom från livets stig. Man kan se att dom är användra men absolut inte gamla. Hon trivs i de här skorna, passar henne perfekt. Hon vet att hon borde vara lite mer försiktig, dem ska ju hålla ett tag till.

Hon står där i sin allra finaste klänning, hon lilla fröken livrädd och kärleken.