miimsi

Efter en lång höst med total jobb-torka uppenbarade sig häromdagen åter arbetslivet för mig, då dom ringde från Ängsgårdens dagis här i Brämhult. De ville då att jag skulle komma in och jobba Torsdag och Fredag. Sagt och gjort och i går morse stog jag utanför dagisets entre full av förväntan och spännig av vad dessa två dagar hade att erbjuda. In klev jag i de välkända lokalerna för mig då jag själv för exakt 13 år sedan spenderade ett år av förskola just i dessa rum, då kallade "Hattstugen" idag namnget som "Skogsgläntan" . Om dessa väggar kunde tala hade de skvallrat om min tid där. De hade berättat om min barndoms kärlek till pojken med det bruna rufsiga håret, dom hade berättat om en Mimmi, mimandes till Poccahontas och om mina stappliga försök till att lära sig läsa och skriva ordentligt (och inte baklänges som jag hade en tendens att göra allt för ofta då jag fattade pennan).
Idag 13 år senare kliver jag in i en mysig dagismiljö, väggarna är ommålade och gardinerna är nya men jag känner genast igen mig. Skilnaden idag är även att jag har 15 småkids runt benen som snorar på mina byxor och kallar mig Fröken. Dom ser mig som vuxen, men barnasinnet har jag kvar och snart finner jag mig sittandes på golvet och får mitt hår uppsatt i massvis med tofsar och annat dyligt samtidigt som jag leker med Barbie. Jag stormtrivdes!
Jag insåg även att jag trivdes med att bli kallad Fröken Mimmi, och att få lön för att sitta och pussla och skära fruktsallad...ja det kan ja tänka mig ett tag till  ^^



Love

Det finns få människor och historier som platsar i min coola blogg (och så finns det de som är så coola att inte ens min bloggs oänliga sidor kan göra dessa personer rättvisa).  Men för ett par dagar sedan träffade jag en mycket fantastisk kvinna som absolut förtjänar sina rader på denna internetsida.

Jag var på väg mot staden Jönköping och skulle resa dit med Swebus. Och underbar i alla lägen som Miss Mirry herself är så fick jag låna hennes västtrafik kort som gäller både i Borås och Jönköping. När jag stigit på bussen och satt mig på sätet näst längst bak inser både jag och busschuffören att det inte finns plats för alla och två personer får inte plats. Dessa två personer hade tydligen bokat biljett vilket senare visar sig vara mer prioritetar.

Redan när jag klev på bussen märkte jag att busschufören var en såndär bitter kilpuff. Förmodligen kom han nu ihåg att jag reste med busskort och kommer bak till mig när han inser att det fattas platser. Och med tykna och elaka kommentarer i sin fula jädra kostym har han utan att jag vet ordet av det kastat ut både mig en tjej till från bussen på grund av våra låg prioriterade busskort. Sedan lägger han "plattan i mattan" och gasar iväg och lämnara oss ensamma, totalchockade åt vårat öde!

Det är nu jag träffar denna kvinna. Den andra tjejen som han också slängt av presentaterar sig som Nicki. Och innan jag hunnit reagera och inse min situation har hon hunnit: Dra runt mig på recesentrum i Borås, ringt ca 47 samtal, skrikigt, pratat väldigt fort och svurit på grekiska och slutligen dragit in mig i en buss till Ulricehamn. 

Om jag ska sammanfatta våran konversation på bussen i statesktik så stod jag själv för ca 7% och hon för resterande 93%. Man behöver inte känna mig väl för att veta att jag är en pratglad och social människa, tänker er då denna kvinna på 21 år. Jag säger bara en sak, hon kunde prata...om ALLT!
Hur som helst var vi efter en stund famme i Ulricehamn. Nicki var vid det här laget mycket hungrig och hade ringt ytterligare 57 samtal och skickat 118 sms. Det visade sig då att våran spontana lösning inte riktigt längre höll då det inte gick några bussar till Jönköping. Det stog nu klart, vi var strandade i denna by, ort, håla, kallade va du vill men vi var fast!

Men frukta ej mina läsande vänner räddning var på väg. Vi fick efter ett tag ett telefonsamtal från Nickis pappa (som jag bara kan se framför mig om pappan i Mitt stora feta grekiska bröllop, vilket hon även själv identifierade honom med) att vi kunde få lifta med hans Iranska vänn till Jönköping, dock satt han fast i trafiken i Kållered. 
I 40 minuter stog vi inne på Ica tittandes på bilar och jag lyssnande på Nickis oändliga men mycket underhållande historier och dylikt. När vi tröttnat på Icas väggar letade vi upp en pizzeria och spenderade resten av tiden där. 

Tillslut kom den svarta volvon som vi så länge väntat på och vi hoppade in. Sen gock det fort mot Jönköping, inte på grund av det gamla uttrycket att vi hade så hysteriskt roligt, utan snarare för att vi körde i 120 km/tim. Men under denna bilfärd han jag ändå med en hel del. Bland annat bli erbjuden ett jobb som grönsakshandlare ute på majorna i Göteborg av våran Iranske förare vars kusiner ägde stället. Sen han jag även bli såld för 20 kameler och ett obestämt antal får! Men trors köpsdealen fick jag ändå stiga av i Jönköping, några timmar senare än första beräknade ankomst men med en livserfarenhet rikare.  

Love ^^